Läser lena Einhorns bok Blekingegatan 32 som handlar om Greta Garbos uppväxt och liv. Den utspelar sig bland annat på söder i Stockholm. Somnade till en stund och hamnade i en dröm tillsammans med Greta som kändes väldigt verklig. Jag gick omkring med henne på söders gator och vidare till Dramaten. Jag kände mig glad och som att jag var med om något spännande. Det flöt ihop allting, häftigt. I helgen var jag och fikade på söder och gick på ett konditori på Blekingegatan som serverade en bakelse/kondisbit som kallades för Garbos tårar. Jag beställde inte in det då men jag kanske ska göra det nästa gång.

Det har var  länge sen jag var här inne. Nu är jag hemma sjuk med grym halsont, stackars mig  .

Året har varit händelserikt. Startade med en sjukskrivning p.g.a utmattningsreaktion/depression...Konstigt, jag trodde jag mådde toppen fram tills jag kraschade. Visst hade det varit problem på flera plan; arbete, relation, familj mm. men det var inte förens jag inte kunde sova som jag förstod att det var något som var fel. Sova har jag alltid kunnat göra. En sak är säker, utan sömn ett par veckor så blev psyket skört. Det blev också så svårt att tänka, kändes som jag hade det i huvudet. Det tog sex veckor för mig att komma tillbaka till mitt vanliga sovmönster och jag tackar gud för att jag nu kan sova igen. Det som räddade mig var långa promenader och cykelturer i ett Stockholm som mötte våren. Efter ett tag började jag se saker som jag inte tidigare sett troligtvis på grund av mitt stressande tillstånd. Jag såg knoppar och blad på träd, färger och fantastiska fasader på hus som jag aldrig tidigare reflekterat över. Jag höjde blicken på många plan. Det var länge sen jag haft tid att reflektera, något som jag saknat så mycket  .